A Cab For Three |
|
Taxi
para 3 (Taxikomedi, Chile 2001) |
|
Regi: Orlando Lübbert |
Betyg: 2 rattar av 6 |
Taxichauffören Ulises' ännu inte färdigbetalda Lada-taxi blir en morgon kapad av två småförbrytare. Ulises tvingas agera chaufför åt den brottsliga duon, men inser snart att det finns pengar att hämta i rånarbranschen, pengar som kan gå åt till avbetalningarna av hans Lada. |
|
Efter en seg inledning och svagt framställda motiv tar historien, om inte fart, så i alla fall den hastighet med vilken en Chilensk Lada kan åka på andra växeln. Ett slags svajande vänskap uppstår mellan kapare och kapad, vilket känns ganska omotiverat. Än mer omotiverad är kärleksaffären mellan den gifte Ulyises och panini-damen. Lübbert är måhända ingen framstående historieberättare, men på personregisidan är han strået vassare, vilket främst exemplifieras av de två småskurkarna (spelade av Daniel Muños och Fernando Gomez Rovira). Detta är en historia som tycks ta lätt på problemet med brottsligheten i Santiago, och det är inget fel i sig, men enligt min ringa mening ska en lättsam historia vara roligare, innehålla mer skratt än så här. |
|
|
|
No Man's Land
|
|
No
Man's Land (Skyttegravssatir, Bosnien-Herzegovina 2001) |
|
Regi: Danis Tanovic |
Betyg: 5 självständiga republiker av 6 |
Under
kriget i forna Jugoslavien hamnar en bosnisk och en serbisk soldat
mellan frontlinjerna, och det får följder som påverkar
både den serbiska och bosniska sidan, såväl som
världspressen och FN. |
|
| T
anovics debutfilm vann välförtjänt en Golden Globe för bästa utländska film, inte minst tack vara det pricksäkra manuset, för replikerna och historien är fullkomligt lysande. Även skådespeleriet håller högsta klass, främst av Branko Djuric och Rene Biorajac i huvudrollerna. Tempot är varierat och historien tar ständigt nya vändningar. Att krig är ett helvete framgår med all önskvärd tydlighet och Tanovic väljer, tack och lov, inte sida i den bosnisk-serbiska konflikten, men däremot mot både kriget och mot FN:s byråkrati. Med kriget ett par år bakom sig känns det nu rätt att skildra konflikten på det ömsom desperata, ömsom uppsluppna sätt Tanovics gör. Rekommenderas! |
|
Hijack Stories |
|
Hijack Stories (Ghettopastisch, Sydafrika/Frankrike
2001) |
|
Regi:
Oliver Schmitz |
Betyg: 3 tjuvkopplade BMW:s av 6 |
Svarte
skådespelaren Sox försöker få en roll som
bad-ass-motherfucker i den populära deckarserien ”Bra Biza”,
men är inte tillräckligt ”township”. För att råda
bot på detta slår han sig i slag med en biltjuvliga
från Soweto. |
|
Tydligt inspirerad av Spike Lee och liknande amerikanska ghetto-skildrare serveras här en gangsterkomedi med ett socialt patos. Actionscenerna står inte sina amerikanska förebilder långt efter, och tidvis glimtar det till i repliker och skådespeleri. När Sox kör sin Wesley Snipes-pryl för att vinna den lokale gangsterbossens respekt funkar det alldeles utmärkt. Men den här historien lyfter egentligen aldrig förrän mot slutet, när handlingen tar en lagom oväntad vändning. I övrigt är det en ganska lättbortviftad historia som passar bättre på bakfyllesöndagar än biosalonger. Irritationsmoment: När de svarta talar på sitt ghettospråk (mycket likt engelska) textas det, men ibland upprepar de samma sak på ren engelska direkt efter. |
|
Love Boogie |
|
Love
Boogie (Informationskomedi, Sverige 2002) |
|
Regi: Lena Koppel |
Betyg: 4 burkar folköl av 6 |
Fjortisar
i den stockholmska förorten har problem med sex, relationer
och sprit, bland annat. Svårast tycks Hanna ha, hon som kallas
”Spyflugan” efter att ha spytt på Jacob, killen hon är
kär i. |
|
Tag en del Bert – Den siste oskulden och en del Fucking Åmål Light. Låt BRIS och Rädda barnen betala och sätt Pogo Pedagog som produktionsbolag. Resultatet blir Love Boogie. Koppel har prickat pubertetsproblemen i nästan samma klass som Moodysson, och till sin hjälp har hon en samling förnämliga skådespelerskor, främst Nadine Dreschner som Hanna. Filmen var från början tänkt som informationsfilm om sex och samlevnad, och som sådan funkar den också, även sedan den utvecklats till regelrätt spelfilm. Det är en trivsam och rolig berättelse som med största sannolikhet kommer gå hem i skolorna. |
|
Magonia |
|
Magonia
(Episodtråkeri, Holland 2001) |
|
Regi: Ineke Smits |
Betyg: 1 lobotomi av 6 |
En pojke träffar varje helg sin far, som berättar historier om sagolandet Magonia. |
|
Många mindre navelskådande filmtittare skulle tänka sig för både en och två gånger innan de går och ser en holländsk-georgisk episodfilm. Den glade optimisten vet att det mycket väl kan finnas små guldkorn i sanden av obskyra georgisk-holländska samproduktioner. Magonia är inget gulkorn i sanden. Frågan är om det ens hade räknats som sandkorn, om inte den sista av de tre historierna om Magonia hade varit snäppet mer engagerande. Mot slutet är man så uttråkad att man faktiskt tycker det är en frisk fläkt att få reda på att Magonia i själva verket är ett mentalsjukhus som pappan rymmer från varje helg, och karaktärerna i hans berättelser är patienter på hispan. Faktum kvarstår, den här filmen är trist. Trist, trist, trist. |
|
En riktig människa |
|
Et rigtigt menneske (Lytesdogmefilm, Danmark
2001) |
|
Regi: Åke Sandgren |
Betyg: 3 cl lille av 6 |
I den första Dogme-filmen gjord av en svensk träffar vi Lise, en liten flicka som är övertygad om att hennes pga abort ofödde storebror bor i väggen. Brodern när, med inspiration från sin lillasyster, en önskan att bli ”et rigtigt menneske”. |
|
Sandgren (Kådisbellan, Miraklet i Valby) tar en lite annorlunda väg än tidigare Dogme-filmare, då han tillför vissa övernaturliga element till historien. Det bryter dock inte mot Dogme-manifestet, eftersom större delen av historien utspelar sig i ett ögonblick i lilla Lises sinne, precis när hon svävar mellan liv och död i en bilolycka. Nikolaj Lie Kaas gör ett utsökt porträtt av den namnlöse brodern, som trots att han nyss ”uppstått” ser ut som en vuxen man, vilket skapar problem eftersom han i själva verket är ett stort barn. Problemen är till en början komiska, men snart sätter man skrattet i halsen när grannarna börjar tro att han är pedofil. Filmen balanserar hyfsat mellan gravallvar och skämt (restaurangscenen med det gifta paret och deras resp älskare är rackarns skojsam), men ibland blir det lite för rörigt, som om Sandgren inte riktigt kunnat bestämma sig för vad han vill berätta. Inalles, dock, en sevärd film. |
|
Savage souls |
|
Les Âmes fortes (Socialkostymdrama,
Frankrike 2001) |
|
Regi: Raol Ruiz |
Betyg: 3 steg på den sociala stegen av 6 |
Thérèse, en vacker ung kvinna i 1800-talets Frankrike, upptäcker att hon kan klättra på den sociala stegen med hjälp av sin skönhet. |
|
Huvudrollen görs av fotomodellen Laetitia Casta, och hon är inte den bästa model-turned-actress som finns (för det är Cameron Diaz), men inte heller den sämsta. Chilenaren Ruiz har adapterat en bok av Jean Giono och bygger i långsamma och vackra bilder upp historien. Detta är även problemet med filmen, det är mycket yta och lite innehåll, sträckt över alltför lång tid. John Malkovich är som vanligt bra, men det hjälper föga. Ska man se den här filmen ska man inte göra det klockan 22.45, det är ett som är säkert. |
|
Dream |
|
Dream (Modelldrömsrelationssatir, Sverige
2001) |
|
Regi: Mikael Hylin |
Betyg: 5 modelltävlingsfinalister av 6 |
Emma är 16 år och bor i en industristad i norra England. När hon vinner en delfinal i en modelltävling far hon till London och lämnar sin pojkvän bakom sig. |
|
Det här är en historia som innehåller mycket skratt, lite stråkar, lite lustiga situationer, dramatik och framförallt enastående skådespeleri. Manuset är av Reidar Jönsson (Mitt liv som hund) och regin står Mikael Hylin för, men hela filmen känns ändå oerhört engelsk. Det brukar stå för kvalitet, och så är även fallet med Dream. Det är på det hela en gedigen filmupplevelse, med ett schuckert soundtrack från bl a The Ark, pratshowvärden Charlie Allen i en oerhört självdistanserad roll och en allmänt skön känsla. |
|
Fat Girl |
|
A
ma souer! (Syskonrelationsdrama, Frankrike 2001) |
|
Regi: Catherine Breillat |
Betyg: 3 franska garcons av 6 |
Anaïs
och Elena är systrar. Storasyster Elena är snygg, självsäker
och kan få vilken kille hon vill. Fula, tjocka Anaïs
står ständigt i skuggan (ironiskt nog, med tanke på
att hon kastar en betydligt större skugga än sin syster)
av sin attraktiva storasyster. När Elena under semestervistelsen
träffar juridikstuderande Fernando uppstår komplikationer
i famlijen. |
|
Detta är en film med två stora fördelar: Fernandos repliker i sängen är så sanna i sin lömskhet att man nästan skäms lite för att vara man, och det sätt på vilket hat-kärleken mellan de två systrarna manifesteras är starkt och trovärdigt. Dessutom belyses Anaïs’ vemod på ett sorglustigt sätt som lyfter filmen en aning. Och visst är det stundtals gripande (främst i ovannämnda sängkammarscener), men, i likhet med många andra franska filmer om flickor på gränsen till vuxenlivet går A ma Souer! lite på tomgång, vilket får det mycket (och i mitt tycke totalt oförklarliga och omotiverade) övverraskande slutet att bli en dos för mycket. Resultatet blir ungefär som en julafton med en lång rad mjuka klappar utom det sista, vilket inte innehåller precis det man önskade sig men som är dyrt (och eventuellt uppskattat) ändå. |
|
Happy Now? |
|
Happy
now? (Mysteriedrama, Storbritannien 2001) |
|
Regi: Philippa Cousins |
Betyg: 4 slasherflicks av 6 |
En tonårsflicka, vars skrämmande likhet med den lokala skönhetsdrottningen som dog 14 år tidigare, får det att flippa ut för en av dem som vet sanningen om skönhetsdrottningens olyckliga död. |
|
I know what you did last summer, Very bad things, Twin Peaks och godtycklig BBC-deckare samsas i en och samma film. Även om vi tittare vet vem ”mördaren” är hindrar inte det att historien blir oerhört spännande. Den svarta humorn och de komplexa karaktärerna bidrar också, liksom soundtrackets Danny Elfman-lika tongångar. Som vanligt med brittiska BBC-produktioner så är hela ensemblen mycket gedigna aktörer. |
|
Den osynlige |
|
Den osynlige (Gymnasiethriller, Sverige 2002) |
|
Regi: Joel Bergvall |
Betyg: 3 Skarsgårdar av 6 |
Niklas (Gustaf Skarsgård), en begåvad gymnasieelev på sista året blir felaktigt anklagad för att ha tjallat på skolans värsting, Anneli (Tuva Novotny). När vedergällningen kommer svävar Gustaf mellan liv och död, men kan ändå osynlig gå omkring bland de levande. Nu måste han finna sin halvdöda kropp för att komma tillbaka till livet. |
|
Svenska thrillers som inte har kommissarie Beck som huvudfigur är lätt räknade. Övernaturliga element är om möjligt än mer ovanliga. Därför skaffar sig Den osynlige lite gratis pluspoäng. Annat som talar för den är den täta stämningen Bergvall bygger upp. Vissa scener, som när Gustaf totalt utan framgång försöker skjuta sig med ett hagelgevär fungerar också bra. Filmens brister är snarast karaktärerna, vilka med undantag för Gustafs kompis Peter är alltför grovt tillyxade. Dessvärre spelas Peter föga övertygande. Bäst i ensemblen är After Shave-vikarien Thomas Hedengran. |
|
The Chateau |
|
The
Chateau (Kulturkrocksindie, USA 2001) |
|
Regi:
Jesse Peretz |
Betyg: 4 tinnar och torn av 6 |
Amerikanen Graham och hans svarte adoptivbror Allen ärver ett slott i Frankrike, inklusive dess koppel av underliga tjänstefolk. |
|
Amerikansk indie är sällan dålig, och ibland fantastiskt bra. The Chateau hamnar nånstans mittemellan. Lustiga repliker, bra skådespeleri och en snillrik historia gör att den här filmen är mer än sevärd. Den spelar mycket på kulturkrockarna mellan fransmän och amerikaner, och emellanåt är det oerhört roligt, men stundtals kan det bli lite för mycket av det. |
|
The Safety of Objects |
|
The
Safety of Objects (Förortsdrama, USA 2001) |
|
Regi: Rose Troche |
Betyg: 4 förortsfamiljer av 6 |
I ett idylliskt villaområde ligger Paul (Joshua Jackson) i koma efter en bilolycka. I diverse tillbakablickar får vi veta vad som föranledde olyckan och vilka följder den fått. |
|
Den här filmen borde varit med förra året (människoöden-vävs-samman-festivalen). Eftersom den typen av film är betydligt mer sparsam i år, så känns den gedignare, mer originell. Livet går sin gilla gång för de fyra familjerna i Suburbia, och för pool- och gräsmattemannen Randy. Ibland tar historien en oväntad vändning, ibland är det ganska förutsägbart. Bäst är prepubertale Jake som har sin systers Barbie som fullt talande flickvän och Dermot Mulroneys Jim som får för sig att agera coach åt Esther (Glenn Close) i hennes ”håll-händerna-på-en-bil-längst-och-vinn-den”-tävling på the mall. Som många andra filmer i genren är Safety of objects ganska ojämn, men dock en trivsam halvannan timme. |
|
Rain |
|
Rain
(Familjerelationsdrama, Nya Zeeland 2001) |
|
Regi:
Christine Jeff |
Betyg: 5 Gin&Tonics av 6 |
Här
beskrivs filmens handling. Inte många rader, men i alla fall
så att man får en uppfattning om vad som händer.
Vissa skådespelare nämns, liksom eventuellt vad regissören
har gjort tidigare. |
|
Rain bjuder på fantastiskt skådespeleri av de unga aktörerna, både av lillpojken Jim, spelad av Aaron Murphy, men framför allt Alicia Fulford-Wierzbicki i huvudrollen som Jane. Det är intensivt, äkta, påträngande och bitvis humoristiskt. Bilderna från det undersköna Nya Zeeland, musiken av bl a Neil Finn från Crowded House och vår egen Rebecca Thörnqvist bidrar till att göra Rain till festivalens bästa film från Kiwi-land. Det är visserligen den enda, men den står sig mycket bra även i internationell konkurrens. |
|
Black hawk down |
|
Black
hawk down (Krigshysteriaction,
USA 2001) |
|
Regi:
Ridley Scott |
Betyg: 3 nedskjutna helikoptrar av 6 |
Det är, minst sagt, oroligt i Somalia 1993. FN:s hjälpsändningar beslagtas och FN (eller kanske främst USA) försöker tillfångata regimens ledare, Aidid. En styrka av amerikanska hårdsnaggade soldater tar sig in i en fientlig del av Mogadishu i ett fruktlöst försök att få tag på despoten. |
|
Det som lätt hade kunnat bli en 2,5 timme lång viftning av stjärnbaneret, blir i händerna på Ridley Scott istället en 2 timmar lång, intensiv period av skjutna amerikaner med likadana frisyrer (eller avsaknad av), kantat av en skickligt iscensatt inledning och en total avsaknad av säckihopknytande. Det är intensivt. Det är maffigt. Det händer saker hela tiden. Det hade kunnat bli så bra om herr Scott valt att fokusera på någon eller några få av de välfriserade stridspittarna, men eftersom han tvunget ville ha alla 19 stupade amrisar som huvudkaraktärer så blir det bara rörigt. Det är, hur som helst, mycket skickligt filmat, det är mycket omskakande och Ewan är med, så så illa kan det ju inte vara. Och det är det inte heller. Bara lite för mycket på en gång. |
|
Last Orders |
|
Last Orders (Carpoolkomedi, Storbritannien
2001) |
|
Regi: Fred Schepsi |
Betyg: 5 vänner av 6 |
Traktens slaktare dör, och vännerna och sonen samlas för att uppfylla hans sista önskan, att få sin aska spridd från piren i Margate. |
|
Brittisk roadmovie/kompisfilm med festivalens vassaste ensemble: Michael Caine, Bob Hoskins, Helen Mirren och Ray Winstone. Med såna skådisar kan man knappast misslyckas, och det gör inte Schepsi heller. Historien om vänskap bjuder, likt livet självt, på glädje och sorg, pilsner och puss. Med små medel lyckas Schepsi förmedla precis den känsla som endast livslång vänskap kan ge. Det blir aldrig tråkigt, aldrig overkligt, och den klassiska brittiska kvaliteten lyser med sin närvaro alla 109 minuterna. |
|
Queenie in Love |
|
Originaltitel
(Skådisämnekomedi, USA/Frankrike 2001) |
|
Regi: Amos Kollek. |
Betyg: 3 Woodies av 6 |
Queenie är en kämpande aktris i New York. Trots att hon har rika föräldrar vill hon stå på egna ben. Mamman ser helst att hon stadgar sig med sin pojkvän sen många år, men när Queenie träffar 70-årige Horace blir situationen än mer instabil. |
|
Woody Allen kunde ha gjort den här filmen, om den bara innehållit lite fler intelligenta one-liners. Jag tror det säger allt om filmen. Woody Allen utan budget att anställa de stora skådisarna, och utan ork att skriva de riktigt klipska replikerna. En kul film som går in genom det ena ögat och ut genom det andra. Bäst är psykiatrikern Alvin samt grannen Spencers iskalla liqourstore-rån. |
|
Hundarna |
|
Hundarna (Gangsterkomedi, Sverige 2002) |
|
Regi: Jonas Eriksson |
Betyg: 3 skott i mörkret av 6 |
Unga FolkTeatern gör sin scenversion av Tarantinos Reservoir Dogs. Således en blodig historia om en juvelkupp som går åt helvete. |
|
Det går, av självklara skäl, inte att se den här utan att hela tiden jämföra med originalet. Avsaknaden av Harvey Keitels, Michael Madsens och Chris Penns är påtaglig. Att dessutom Mr Pink spelas av en tjej gör det hela ännu underligare (Den klassiska replikväxlingen ”Why do I have to be Mr Pink?” ”Cos you’re a fuckin’ faggot, allright?” går liksom bort lite grann). Den omkullkastade kronologin Tarantino utnyttjar så väl kan, av praktiska skäl (nedblodade skjortor osv), inte komma till sin rätt på scenen. Dock ger teatern en schysst närhet, historien är så pass bra att man kan förmodligen skulle kunna leranimera den med godkänt resultat, och killen som spelar Mr Orange är förvånansvärt porträttlik Tim Roth. |
|
Body |
|
Deham
(Inplantatscience-fiction, Indien 2001) |
|
Regi: Govind Nihalani |
Betyg: 2 rupies av 6 |
År 2022 är tydligen indiska kroppsdelar hett eftertraktade på den amerikanska marknaden, så Om tycker att han har fått världens schuckraste jobb när han signar upp sig. Det tycker dock inte hans hustru. |
|
Det börjar bra, med en trovärdig inblick i det dystopiska Indien anno 2022 och den bitska satiren över nyrika amerikaners övertygelse om att allt går att köpa för pengar. Men sen tog bevisligen de pengarna slut, för manusförfattaren fick aldrig betalt för att skriva ett vettigt slut, och ILM (India Light and Magic) tycks bara ha de fem rupies det kostar att ta en åktur på en sån där blinkande, gungande sak som brukar stå vid kassorna i stormarknader, så specialeffekterna i denna SF-historia är skrattretande (dock inte medvetet, dessvärre). Nä, än har nog SF i Indien en bit att vandra. Och att förkylning skulle vara utrotat i I-världen om bara 20 år tror väl inte den mest optimistiske på. |
|
Klassfesten |
|
Klassfesten (Omsitsångestkomedi, Sverige
2002) |
|
Regi: Hannes Holm, Måns Herngren |
Betyg: 4 likadana filmer på raken av 6 |
36-årige Magnus (Björn Kjellman) får en inbjudan till klassåterträff. Eftersom han var en liten nolla i skolan drar han sig för att gå, men då han kommer att tänka på sin ungdomskärlek Hillevi (Inday Ba) bestämmer han sig för att kolla in festen ändå. |
|
Hannes och Måns har gjort fler relationskomedier än de flesta, och än så länge är det Adam och Eva som är den bästa. Klassfesten innehåller en del sköna skämt, en schysst inledning (att presentera Magnus trista jobb som försäkringskille genom att lista riskprocentsatser för olika olycksfall är ett bra drag) samt idel gedigna skådisinsatser. Problemet är att den är för ojämn, och att slutet känns oerhört krystat. Den lever mycket på igenkänningsfaktorn, eftersom vi väl alla gått i nian någon gång. Det leder dessvärre till att den stundtals är alltför förutsägbar. Det blir för glest mellan skratten. |
|
Monsunbröllop |
|
Monsoon
Wedding (Bröllopsmusikal, Indien 2001) |
|
Regi: Mira Nair |
Betyg: 4 bröllop av 6 |
Aditi Verma ska gifta sig, och hela släkten samlas för det stora bröllopet. Samtidigt som Aditi försöker reda ut sitt trassliga kärleksliv, råkar festfixaren Dubey, som själv ordnat hundratals bröllop, ut för kärleken. |
|
Efter en inledning där vad som känns som hela Indiens befolkning anländer till familjen Verma (vilket, med tanke på Indiens miljardpopulation gör det hela inte så lite rörigt) nystas historien upp, och flera parallella historier berättas. Bäst är biten om Dubey, Delhis Michael Bindefeldt, som blir förälskad i tjänsteflickan Alice. Här finns även interna familjekonflikter mellan den dansante sonen och hans traditionelle far, triangeldramat med brudgummen, bruden och hennes älskare (som ser ut som Suitor # 3 i Mallrats) samt, lite grann i förbifarten, den snuskige farbrorn och hans lite för angelägna intresse i småflickan Aliya. En film som bjuder på glädje, skratt, kärlek och dansande indier. Mycket mer kan man inte begära. Det skulle då vara lite rappare repliker. |
|
En kort, en lång |
|
En kort en lang (Bögkomedi, Danmark 2002) |
|
Regi: Hella Joof |
Betyg: 5 U-svängar i luften av 6 |
Jacob har länge levt lycklig med sin Jörgen, och de planerar att gifta sig. Dock, på samma fest som förlovningen tillkännages börjar Jacob inse att han har känslor för sin fästmans brors fru, Caroline. |
|
”Hi, I’m homo!” är öppningsrepliken i denna festivalens överlägset roligaste film, och den sätter genast tonen. Filmen är sprängfylld av roliga detaljer, kvicka repliker, och intressanta karaktärer. Mads Mikkelsen (Blinkande lygter) och Troels Lyby (”Riget”) gör huvudrollerna som Jacob och Jörgen, där främst den senare imponerar. Ungefär 1:10 in i filmen sitter man och hoppas att det ska ta slut, för fram till dess har den varit perfekt. Dessvärre faller Joof i lyckligt-slut-fällan och knyter ihop påsen med i sammanhanget ganska sliskiga och förutsägbara bröllop-som-inte-blir-av- och SAS-pilot-som-vänder-i-luften-för-att-återföra-sin-bror-med-pojkvännen-slutet. Hade filmen hållt samma höga klass hela vägen ut hade det blivit en solklar sexa, nu får den hålla till godo med ett snäpp lägre. |
|
Grisen, grisen i säcken |
|
Small Time Crooks (Pygmalionkriminalkomedi, USA 2000) |
|
Regi: Woody Allen |
Betyg: 3 juvelstötar av 6 |
Ray (Woody Allen) är en före detta småtjuv och gift med Frenchy (Tracey Ullman). En dag får han vad han tycker är en toppenidé, nämligen att hyra en lokal strax intill en bank och tunnla sig in i valvet. Kuppen går naturligtvis inte som planerat, men kakbutiken de använder som täckmantelverksamhet går otroligt bra, och snart lever paret och deras allt annat än begåvade kumpaner la dolce vita. |
|
Woody Allen gör sällan dåliga filmer, och Small Time Crooks är inget undantag. Till en början känns dock handlingen igen från nåt Björnliganavsnitt i Kalle Anka & Co, men när rikedomen kommer och Frenchy vill lära sig stil och klass blir filmen snarast en Pygmalion-pastisch med Hugh Grant som Higgins-karaktären David. Det är som vanligt när Allen gör film (även om hans karaktär denna gång inte är gift med en ung, snygg kvinna eller ligger på terapeutsoffan halva tiden). En del roliga repliker, en ganska harmlös historia, en mysig känsla och få, om några, överraskningar. Det är avgjort den bästa grisen på många år, men det säger dessvärre inte så mycket. Small time crooks funkar bra som bakfyllerulle, men knappast mer. |
|
Low flying aircraft |
|
Aparelho voador a baixa altitude (Nativitetsdystopi,
Portugal/Sverige 2001) |
|
Regi: Solveig Nordlund |
Betyg: 3 friska foster av 6 |
I en inte helt avlägsen framtid har något hänt med mänskligheten. Att bli gravid är mycket ovanligt, och att bli gravid med ett friskt barn och inte ett blint missfoster är närmast omöjligt. När Judite blir gravid för sjunde gången och experterna menar att fostret kommer bli friskt, beslutar sig hon och hennes make André att gömma sig i ett avlägset beläget hotell för att inte myndigheterna ska lägga beslag på barnet. |
|
J.G. Ballard (Solens rike) har skrivit novellen den här portugisisk/svenska samproduktionen bygger på. Han är vanligtvis en framstående författare, och jag är övertygad om att den här novellen är en mycket engareande läsning. Dock räcker den inte för att fylla en långfilm, även om svenskan Nordlund har fått till ganska schyssta dystopiska stämningar. Slutscenen i filmen är dock oerhört bra, när en föga förväntad verklighet uppenbarar sig och åskådliggörs på ett exemplariskt sätt. Jag tror att den här historien hade gjort sig bättre som kortfilm, eller rentav ett avsnitt i ”Twilight Zone”, men det lär vi aldrig få veta. |
|
Afternoon with a torturer |
|
L’apres-midi d'un tortionnaire (Traumadokumentär,
Rumänien 2001) |
|
Regi:
Lucian Pitilie |
Betyg:
2 snäpp på sträckbänken av 6 |
En
journalist och en gammal professor intervjuar en gammal proffstortör. |
|
Efter en mycket bra
inledningsscen som involverar en meta-teologisk analys på
partikelfysiknivå tar själva historien vid. Radu Beligan
porträtterar mycket bra den forne torteraren Frant Tandara
och berättar i intervjun om sina missdåd, till synes
utan ånger. Dessvärre
grips man aldrig. Detta hade varit ett lysande tillfälle att
gå på djupet, att visa scener som berör, eller
använda de små medlena för att få fram den
grymhet Tandara har skapat under sina år, men inget utöver
det ordinära varken visas eller nämns. Därför
har den här filmen bara marginellt mer underhållningsvärde
än en dokumentär i samma ämne på SVT en måndagkväll. |
|
The Warrior |
|
The
Warrior (Krigarroadmovie, Storbrittannien 2001) |
|
Regi: Asif Kapadia |
Betyg: 3 svärd av 6 |
Biswas är krigare i ett hänsynslöst plundrarband tillhörande den despotiske kungen i ett öknigt område i norra Indien i en svunnen tid. En dag drabbas han av samvetskval, blir således efterlyst och sätter därmed sig själv och sin son i livsfara. |
|
Tag en del inledningen av Conan - barbaren och en del Den levande öknen. Dra ut det hela på två timmar, släng in lite omotiverad symbolik och några närgångna snitta-upp-halsen-bilder och resultatet blir The Warrior. I början är filmen riktigt bra, det händer saker och mycket utlovas. Men mycket snart blir det hela en lång transportsträcka till den blodiga slutuppgörelsen mellan krigaren och hans före detta underordnade. Jag kan inte hävda att det här är speciellt kul, tankeväckande eller spännande. Det är, dock, festivalens snyggaste film. Scenografin (i den mån man kan tala om scenografi i en film som mestadels utspelar sig i ödsliga öken- och bergstrakter) är utsökt, och kamerakillen, vars namn inte dyker upp på IMDb, gör ett strålande jobb. Därför kan den här rullen klassas som klart sevärd. |
|
13 Conversations About One Thing |
|
13
Conversations About One Thing (Historier-som-vävs-samman-drama,
USA 2001) |
|
Regi:
Jill Spear |
Betyg: 4 samtal av 6 |
I 13 olika akter får vi se vad som egentligen hände när historierna om en framgångsrik advokat, en otursförföljd städerska, en vemodig fysiklärare samt en överoptimistisk försäkringsarbetare och hans stressade chef vävs samman. |
|
Personligen har jag en viss faiblesse för den typ av film som gick som en knallröd tross genom förra årets festival, och favoriterna dyker upp med jämna mellanrum: Short Cuts, Pulp Fiction, Magnolia och förra årets franska Les Battements…13 Conversations når inte riktigt upp dit, trots att en av historierna (den om den omåttligt naivoptimistiske försäkringsmannen) är fullständigt suverän och att en av mina favoriter, John Turturro, är med. Kanske är det för att detta var den sista i raden av 27 filmer och tröttheten satte sina spår, kanske var det för att jag aldrig varit förtjust i Matthew McConaughey, eller kanske för att filmen var alltför ojämn. Jag är övertygad om att jag kommer älska den här om jag ser den på DVD, pigg och utvilad, men fram tills dess får den hålla tillgodo med ett något lägre betyg. |
|
27 Films about one thing |
|
27 filmer om en sak (Mastodontfilm, Sverige/Indien/Danmark 2002) |
|
Regi: Gunnar Bergdahl |
Betyg: 4 rullar av 6 |
Danmark i en inte alltför avlägsen framtid. Åke och Barbie är barnlösa, och för att råda bot på sin depression flyr de in i en fantasivärld i ett öknigt landskap. Samtidigt försvinner traktens skönhetsdrottning, och man börjar misstänka att den numera avlidne slaktaren i byn ligger bakom ett sexmord på henne. Det visar sig dock att hon inte är död, utan försöker osynlig ta sig till den stora återföreningsfesten. När sedan den föga attraktiva lillasystern försöker förföra sin skåpsupande moders älskare för att mista oskulden ställs allting på sin spets. |
|
Gunnar Bergdahl (Han i hatten och förra årets Festival Dangereuse) serverar här en historia baserad på en novell av Åse Kleveland. Filmen vann Silverfisken i Bordurien redan 1999, och inte helt oförtjänt. Generellt bjuds det på utsökt skådespeleri, både av rutinerade stjärnor som John Malkovich i rollen som den franske greven som fejkar sin död i ett försäkringsbedrägeri till unga Kemaya Kidway som Åke och Barbies fiktiva dotter. Fotot är utsökt, och likaså musiken, skriven av svenska stoltheter som Nina Persson, The Ark och Bernt Staf. Det som saknas är flöde. Filmen är lite ojämn, och den känns utdragen på alltför lång tid. Det blir aldrig riktigt trist, men de absoluta topparna saknas även. |
|